Att leva med barn med särskilda behov framkallar stress o de krav som finns i samhället kring barns beteende. Det ligger i föräldrars ansvar att se till att barnet har ett gott uppförande och i de fall där barnet inte har det är det direkt kopplat till att föräldrarna misslyckats med sitt uppfostrande av barnen. Redan där är tankesättet galet eftersom barn som kan uppföra sig kommer att göra det, medan barn som har ett neurologiskt funktionshinder i större utsträckning inte har förutsättningarna och måste anstränga sig för att uppföra sig. Detta ligger i stora drag kring förmågan att kontrollera sin impuls. Därför är det direkt felaktigt att påstå att en förälder till ett barn med ADHD har bristande uppfostran om barnet anses som ouppfostrad i situationer som är påfrestande för barnet, tex stökiga miljöer.